Av Anna-Lisa Lindén på Nordmannavägen 74
Fram till senare delen av 1960-talet tillhörde hela det område som nu är Linero,
jordbruksfastigheten Linero. Gårdens åkermark med böljande fält sträckte sig utefter
sandbyvägens södra sida. Genom området flöt en bäck Linebäck, som lades i kulvert
när området bebyggdes. I södra delen av den mark som nu är Samfälligheten
Hövdingen-Strutharald låg Lunds terrarium Ringelrike, vilket grundades och drevs av
ormexperten och författaren Ragnar Enderlein Under sommarhalvåret var det ett känt
utflyktsmål under sommaren.
Under 1960-talet var bostadsbristen stor i Lund. Första delen av decenniet byggdes
stora områden med bostadsrättslägenheter och hyreslägenheter på Norra Fäladen,
Klostergården och Vikingavägen/Runslingan/Kämpagränd. Den tidens idéer om
stadsbyggande genomsyrade planerna för hela stadsdelen. Här skulle finnas ett
Centrum med livsmedelsbutik, bank, post, apotek, frisör, restaurang, vårdcentral,
barnavårdscentral, mödravårdscentral, tandläkare samt kyrka och församlingslokaler
och dessutom flera daghem, dvs. den service som i stort sett fortfarande finns kvar. I
stadsdelen skulle dessutom finnas låg- och mellanstadieskola samt på längre sikt även
högstadieskola, fritidshem och fritidsgård.
Mot slutet av sextiotalet blev stadsdelarna kompletterade med stora områden med
småhus, först på Norra Fäladen och senare på Linero. Dessutom byggdes stora
småhusområden i Södra Sandby och Dalby. Många familjer som tidigare bodde i
flerbostadshusen på Klostergården och Norra fäladen flyttade till ett eget hus. Under
några år var det till och med svårt att sälja bostadsrättslägenheterna även till ett pris
under den egna insatse.
Villorna i Hövdingen-Strutharald ritades av Sten Samuelssons arkitektfirma. Ett
signum för firmans planlösningar var att åstadkomma stora öppna ytor, minimera
korridorutrymmen och ha fönsterlösningar så att ljus kunde strömma genom husen
från öster till väster se bilaga!). Byggherre var BPA, priset 165 000 kronor exklusive
extra tillval. Inom ramen för priset ingick frösådd gräsmatta, ett träd (på
trädgårdssidan, antingen en amerikansk rönn eller paradisäpplen i varannan
områdesgata), på trädgårdssluttningen planerades nypon. På kökssidans trädgård
ingick en berberishäck. Gången fram till entrén asfalterades om inget annat beställts.
Husen blev redan från början populära på grund av sin planlösning och dessutom en
rymlig källare att inreda efter egna önskemål. De 84 småhusen blev snabbt
fulltecknade.
Till varje fastighet hörde ett garage i en gemensam länga. Eftersom garagebyggnaden
ligger på samfällighetens mark så svarar föreningen för försäkringar och större
underhåll. Ursprungligen var garageportarna i trä och målade i samma mörkgröna färg
som till villornas entrédörrar. Många har ännu kvar den färgen på dörrarna. Vid
mitten av nittiotalet byttes garageportarna till de nuvarande med vit aluminiumfordring på utsidan. Den vardagliga städningen av garagen och tvättningen
av portarna är däremot hushållens uppgift. De vita garagebyggnaderna är det första
intrycket besökare får av bostadsområdet.
Inom samfälligheten blev Hövdingen först klar för inflyttning 1971/72. Därefter
färdigställdes Strutharald med inflyttning under sommaren 1972
Nordmannavägen 56 -78
Gatan innehåller 12 hus med gemensam nerfart till husen samt en liten lekplats mellan
husen 72 och 74. Vid inflyttningen i månadsskiftet juni-juli var husens interiörer helt
färdigställda. Asfaltvägen mellan husen liksom till entréerna var inte asfalterade till
förtret för alla småbarn på trehjulscyklar. Trädgården var planerad, men inte
planterad. Dessa arbeten slutfördes under sommaren och tidig höst.
Till de tolv husen flyttade 12 familjer där 9 av dem hade sammanlagt 21 barn. Två
familjer var i åldern 55+ . De flesta av hushållen var i åldern 30 till 50 år och många
av barnen under tio år. 1975 bodde som flest barn i de tolv familjerna, sammanlagt 21
barn. Det var lätt för de allra minsta att hitta lekkamrater. Den lilla lekplatsen mellan
husen var utrustad med sandlåda, gunghäst, en liten rutschkana och två bänkar. Det
var en populär lekplats innan man vågade sig ner till stora lekplatsen (stora ”lekan”)
där man kunde gunga, använda gungbrädan eller stora rutschbanan, klättra i
klätterhusen, hoppa i sanden och spela boll på bollplanen. Många av skolbarnen i
områden hade stora lekplatsen som sin samlingspunkt. Vintrarna var snörika fram till
början av nittiotalet. Kommunen spolade bollplanen varje vinter till en utmärkt och
uppskattad skridskobana. Det fanns även gott om skidspår i området som gick förbi
daghemmet Tirfing (togs i bruk under februari/mars 1972) och över till de öppna
fälten på andra sidan gatan. Mellanstadiebarnen gick ofta till fritidsgården där Anders
Angel under många år var en populär ledare. Här fanns kafé, bordtennisrum,
musikrum, en avdelning med smådjur (kaniner, höns etc.). Tävlingar, teater och spel
anordnades för barn i olika åldrar.
Under åren fram till 1995 hade många barn flyttat till eget boende. Det året fanns
cirka 8 hemmaboende barn i de tolv familjerna. Många familjer bodde kvar länge i
husen, men en ökad omsättning av ägare till husen blev nu tydligt märkbar. Några hus
hade bytt ägare under åren, men nu blev omflyttningen och framför allt
generationsväxlingen i de tolv husen tydlig. I dag bor cirka 11 barn i de tolv husen.
Spännvidden i åldrar är betydligt större nu än de var bland de inflyttade familjerna när
området var nytt. Det är ett resultat av att husen nu byter ägare i en annan takt än vid
nyinflyttning. 2 av husen har haft 5 ägare, 1 hus har haft 4 ägare, 1 hus har haft 3
ägare, 7 hus haft 2 ägare. Min egen familj har bott i huset sedan 1972.
Husen står kvar men familjerna är i de flesta fall andra än de som flyttade in. Området
har till det yttre förändrats ganska lite. Många har byggt in sin uteplats till ett uterum.
Trädgårdarna, som var identiskt förplanerade, har förändrats efter tycke och smak
med murar, staket, andra växter eller plattläggningar, men enhetligheten med hus i vit
färg är kvar. De flesta av närlekplatserna mellan husen är borta och ersatta med
gräsmatta, men den stora lekplatsen är kvar och fick för några år sedan ny utrustning.
Bilder av Gunnar Norén Nordmannavägen 40
